onsdag, februari 20, 2013

Tycka synd om

Idag tycker jag synd om Lou. Jättemycket.

I lördags blev hon sjuk när hon var med sin pappa hos farmor i Värmland. Det slutade med en övernattning på Karlstads barnsjukhus. På söndagen flyttades hon till Östra och igår, tisdag, så blev hon utskriven. Jävla bakterier!

Idag blev hon sjuk igen. Då återstod samma procedur. Timmar för att få henne att kissa i mugg, timmar på sjukhus och sedan det värsta: att sätta infart till den intravenösa antibiotikan.

Sedan i lördags har hon blivit stucken tretton gånger i händer, fötter och huvud. Samt de "vanliga" sticken i fingret ett par gånger om dagen.

Hon fick lugnande idag. Hon är så rädd. Det hjälpte lite men när vi skulle sticka henne i huvudet, efter misslyckade försök på händer, skrek hon värre än jag någonsin hört innan. Fyra personer, en av dem var jag, tvingade henne att ligga still med fasta handgrepp. Hon kämpade för sitt liv. Och skrek. Det var så mycket blod. Men det gick verkligen inte att få dit en nål. Ådrorna bara sprack! En timma i elaka vuxnas våld.

Vi åkte upp på operation, där gick det bättre. Ett försök, ett stick i handen. Sedan var det över.

Efter lite mys och mat så blev hon sedan på sitt bästa humör. Hon fick på sig en fin dress som hon fått av en favorit-barnsköterska och gick in och spexade i personalrummet tillsammans med storebror. All personal skrattade och blev varma i hjärtat när de fick se Lou så glad. Efter allt som hon gått igenom.

Mitt i leken så skulle hon bara krypa bakåt på sitt tuffaste vis - då föll hon med huvudet ner i marken och spräckte läppen. Då skrek hon igen.

Fast jag tror att en sprucken läpp var mer hanterbart än övergreppet av fyra starka vuxna och en med vassa nålar. Men usch va jag tycker synd om mitt lilla barn idag.

Världens modigaste, gladaste, och envisaste tjej. Min Lou.

måndag, augusti 13, 2012

Avstämning.

Shit. Jag orkade inte skriva tillslut. Lou blev för fasiken sjuk hela tiden. Massa konstiga grejer kändes det som.

Efter det senaste har hon haft katetrar, sond och en hel del urinvägsinfektioner. De hittade en bakterie som kom och gick. Enterobakter. Nu bör de vara utrotade för nu har hon varit infektionsfri i snart tre veckor. Rekord. Blåsan är ändå rätt kass så de ska ha koll på henne. Så har hon ju kvar samma fel som innan. Reflux och sånt.

Sista veckan på semestern tickar nedåt. Ångrar att jag inte stack till Honduras eller nått. Fast vi var ju på Gotland. Visby lasarett till och med.

Önskar mig lite föräldrarledighet till hösten och ljusa kvällar.

Förresten, jag förstår att folket är besvikna på sommarvädret i år. Men jag kan ändå inte låta bli att vara överlycklig över att temperaturen erbjuder jackfrihet och ljus. Det är det viktigaste.

Nu kryper Lou runt hemma och river stället. Hon har blivit sex månader. Shit.


fredag, juni 08, 2012

Min finaste kille!

Jag saknar dig så jag dör!

Vill bara hänga med dig, snacka, skoja, mysa och bara vara. Sånt som du och jag en gång i tiden var bäst på! Du&jag var det då.

Nu är det du och jag och Lou och Martin och Lous dumma sjukdom.

Jag saknar du&jag mest av allt i hela världen. Det finns inget annat jag mer vill än att få vara med dig på det viset igen. Vi är bäst!

måndag, juni 04, 2012

Full av ovissheter

Jag har aldrig velat vara så lite på sjukhus som jag vill idag.

Vi vet inte vad som är fel på Lou. Läget är oförändrat från igår. 39,5 med Alvedon och Ipren.

För en stund sedan blev jag ointelligent i skallen och kände för att sparka läkaren på smalbenet.

Han tycker vi ska vänta.

Vänta på att en förkylning ska bryta ut för det är garanterat inte njurarna.

Men vi ska också vänta på njurexperterna som kommer i morgon för det kan ju vara njurarna.

Men det är inte njurarna...

Fattar inte.

Och faktumet att hon inte kan tömma blåsan själv är tydligen något annat.

Att febern och icke-kissandet kom hand i hand bryr man sig inte om.
De har helt sonika blivit två helt skilda saker.

Jagar man inte samband? Ser man inte till de symptom som finns och analyserar allt det skulle kunna vara istället för att avvakta och vara fåne.

Svampinfektion funderar jag över till exempel. Det finns många pusselbitar som passar där. Inte minst faktumet att hon under tre veckor har fått antibiotikum med brett spektra som tjoffar iväg alla bakterier. Good or bad. Fritt fram muchroom. Feber, spy. Andra faktorer passar.

Gör bara ett test förihelvette!

Nää, svamp drabbar tydligen BARA folk med mycket dåligt immunförsvar. Det är inte sant vet jag.

Misstänker man bara de vanligaste orsakerna till sjukdom? Inte mer? Väntar man bara efter att de vanligaste uteslutits? Letar men inte tills man hittar felet?
Är det så omöjligt att få mindre vanliga sjukligheter undrar jag?

Jag fattar inte. Jag hade grävt i allt för att få fram rätt svar. Arbetsskada?

Jag vill jättemycket ha hela min familj samlad igen. Saknar oss så jag får ont.
Vår nye, inkräktande familjemedlem är ond och sabbar. Sjuk heter han och gör att mammor vill sparka läkare på smalben. Dum-fan!

Skickat från min iPhone

söndag, juni 03, 2012

Inne igen!

Nu ligger vi inne igen. Blev utskrivna från samma avdelning igår.

Under kvällen spydde Lou på ett mer spyigt sätt än vanlig bebis-spya. Ett tecken på njurbäckeninflammation. Då hade hon temp 37,7. Helt lugnt.

Jag kände ändå i mitt mamma-hjärta att allt inte stämde så två timmar senare tog vi tempen igen som visade feber. Tror 38,9. På akuten hade hon 39,7 och nu 39,9. Den stiger trots Alvedon.

Vi fick gå före en sju timmar lång kö på barnakuten, upp till operation och sätta kateter och nål i skallen igen.
100 ml urin tömde de efter bara 10 min. Lous blåsa ska normalt rymma 30-45 ml.

Hon har svårigheter med att tömma blåsan och nya bakterier har attackerat. Nu sätter de in två antibiotikum(Cefatoxim, Vancomycin) i väntan på svar på vilken bakterie det är den här gången.
Det visar inget på stickan(?) Svar på det kan kanske vara att vi var inne så otroligt fort så att inget syns än eller att det är en bakterie som inte visas på stickan. Är osäker.

Två dagar på låg dos av Trimetoprim som är förebyggande antibiotika och hon har redan fått en ny infektion. Vi hoppades på infektionsfritt ju!

Hoppas, hoppas, hoppas att hon klarar sig från att få skador på njurarna den här gången. En halv är redan kass efter förra infektionerna.

Dags att sova. Lång dag i morgon.

torsdag, maj 31, 2012

Vill också säga..

...att Lous läkare Sindri har träffat Lou fler gånger än någon annan av våra nära och kära har.

Så nära och kära: Dags att vinna över Sindri vah?

Världens längsta dag och MUC

   I går var vi på MUC-undersökningen. Vi kom in klockan 15 med lilla Lou som hade en snustorr blöja(?).
De tömde henne på en massa urin och sprutade sedan in kontrastvätska för att se hur stor grad reflux hon har. För att göra det måste barnet kissa(det är då urinet åker tillbaka till njurarna). Men på Lou så åkte urinet upp till njurarna och vidgade hela njurbäckenet UTAN att hon kissade. Det är alltså typ fri passade för kisset. Hon har högsta graden av reflux. ATTANS!
Läkaren hade mycket bråttom så vi bokade en tid för samtal som skulle ske idag.

Lou låg på britsen i en timma utan att kissa. De provocerade med att köra in lite extra kontrastvätska så hon skulle känna sig kissnödig men inget hände. De beslutade att avbryta undersökningen eftersom man ändå hade sett graden av reflux. "Hon kissar snart!" sa sjuksköterskorna. Hon fick en häst-dos antibiotika intramuskulärt i låret eftersom en kateter ger fri passage för bakterier.

   Timmarna gick hemma, jag åkte och fikade med en kompis och när jag kom hem vid 22 hade hon fortfarande inte kissat. Vid 23 åkte jag och Lou in till akuten efter ett samtal med 11 77.

Normalt väger Lou 6,3 kg. När vi kom in vägde hon 7,1 kg. Övervikten var kiss.

Vi fick snabbt åka upp till operation där de skulle sätta kateter men det var total-stopp i urinmynningen så slangen gick inte in. De provade till och med prematurstorleken på slangen. Antagligen svullen efter MUC-undersökningen.
De beslutade att söva henne och sätta kateter då. En nål i huvudet(för narkosmedel) har bevisats enklast innan så vi körde den UTAN bedövning eftersom det var bråttom.

När de stack nålen kissade hon lite. Uppskattningsvis 15 ml. De ställde in operation samtalade med specialister och vi fick ligga över natten på avd 330. En kvart senare var det morgon. Ja, vi fick rummet vid 6-tiden och då vill Lou också upp för dagen trots att hon varit vaken typ hela natten.

Vid åtta hade hon en kissad blöja. Skönt. Vi skulle få åka hem. Snacka med läkare, samtal om deflux-ingrepp och borttagning av nål. Hemfärd kl 12.

  Lous urinblåsa har många gånger varit förstorad innan, också med en konstig form. Vår läkare Sindri vill verkligen följa upp detta för att veta om det finns ett samband med refluxen eller om det helt enkel bara är ytterligare ett fel. Nu har vi stenkoll på kisset.

Vi fick även svar från MR-undersökningen:


"Patienten är ledsen men undersökningen genomföres med bedömbara bilder. Vänstersidigt duplexsystem med dilaterat njurbäcken och uretär ner till urinblåsan. Även högersidig hydronefros med hydrouretär ner till urinblåsan. Inget abscessmisstänkt."

   Världen har stannat av lite. Nära och kära hör av sig och undrar hur det går. Jag hinner inte svara på allt. Lovar göra det ikväll. Hemmet är förfallet, blommor vissnar och klädhögarna växer. Vi sover dåligt på nätterna - Lou är orolig och vaknar hela tiden. Vi äter dåligt och det dåliga samvetet för storebror växer. Nja, hoppas livet kommer i sin ordning snart.


   Jag som skulle tillbaka till jobbet idag. I morgon vill jag verkligen tillbaka. Vill ha en vardag som är normal. Men det har varit otroligt skönt i hjärta och mage att cheferna skickade hem mig på en veckas ledighet. Tack!

Om ni inte förstår riktigt vad som händer, gå inte runt och fundera. Fråga! T ex i kommentarsfältet eller ring oss. Jag skriver liksom för att jag vill att behöriga skall förstå.

torsdag, maj 24, 2012

Nästan lyckad MR

Idag har vi försökt att göra en MR(Magnetkameraundersökning). Vi somnade henne och bäddade in henne i en vaccumbädd och på med lager av hörselkåpor.

När det höga ljudet från maskinen satte igång så vaknade hon och skrek men kunde tröstas med lite klapp i ansiktet och lite socker(hon kommer vara sockerberoende efter alla undersökningar).

Man kunde bara ta de absolut nödvändigaste bilderna. Fick se dem lite snabbt och man kunde lätt konstatera att urinledarna var svullna. Läkaren hade inte tid att berätta allt. Mer vet vi på onsdag nästa vecka, då kör vi kontraströntgen och får mer svar från dagens undersökning.

I alla fall är jag ledig från jobbet i en vecka. Cheferna tyckte att jag skulle vara hemma och ta hand om min sjuka onge och landa lite i det som hänt. Låter vettigt såklart även fast Martin också är hemma.
Jag är glad att jag har ett bra jobb med förstående och omtänksamma chefer. Tack!

tisdag, maj 22, 2012

DMSA och MR

Ännu ett långpass på Östra idag.

Magnetröntgen gick inte att genomföra. Lilla Lou ville inte ligga helt fast i en vaccumkudde med öronproppar, hörselskydd och hörselkåpor med en massa saker över sig. Inte inne i en tunnel som låter jättemycket! Hon skrek så det fick avbryta. Inget svar därifrån alltså. Vi väntar på ny tid(typ som att det någonsin kommer att fungera).

DMSA gick jättefint. Lou låg helt still och man kunde få bra bilder. Men tyvärr visade den att nedre delen utav hennes njure(den med duplex) inte fungerar. Det kan vara medfött men troligtvis är det en påverkan av de infektioner som hon har haft.

På onsdag nästa vecka kommer vi veta vilken grad av reflux hon har. Men eftersom de såg att njurbäckenet vidgades redan på ultraljud så tror vi att det är minst grad tre. En profylaxbehandling(förebyggande med antibiotika) kommer att sättas in och ges under år.
Så, kommer det fler inflammationer så kommer ingrepp att diskuteras.

Men idag är Lou glad som alltid och ligger och flabbar i sömnen bredvid mig nu. På torsdag återgår jag till jobbet som vanligt igen.

Här ser man att den vänstra njuren är lite blå. Det är den delen som är skadad. Den njuren är också större pga duplexet och har två njurbäcken. Mer kommer vi se på kontraströntgen. 

måndag, maj 21, 2012

Vesikouretal reflux

Vesikouretal reflux, hydronefros och duplexnjure.

Det är diagnoserna som vår dotter Lou har fått hittills via ultraljud, som egentligen är en ganska luddig undersökning. I morgon följer fler undersökningar MR(magnetröntgen) och DMSA(gammakameraundersökning).

Söndagen den 13 maj åkte vi akut in till Barnakuten på Östra sjukhuset i Göteborg. Då hade hon 41 graders feber och var helt okontaktbar. Vi fick fort läggas in efter att de konstaterat njurbäckeninflammation. Hon fick antibiotika(Cedax) som skulle täcka upp de flesta baktierier, men de var ganska säkra på att det var E.coli. De gjorde ett ultraljud på måndagen som visade svullet njurbäcken och en missbildning på ena njuren. Den har en extra bit njure på sig - duplexnjure.

Tre dagar senare, onsdagen, fick vi beskedet - det var E.coli. Då var hon redan på bättringsvägen så vi var inte förvånade eftersom atibiotikan verkade fungera. Vi blev utskrivna från avd 330.

Natten till torsdagen hände det igen. Febern steg mot 41 igen och jag tog Lou under armen och åkte in till Östra. Tur att vi bor nära!

Vi fick läggas in igen, avd 325. Frågetecknen hopade sig och man undrade varför hon fått hög feber igen. Antibiotikan hade ju fungerat.
Det var kaos. Ingen kunde sätta nål på henne så de kunde ta blodprover, ge dropp och medicin intravenöst. I sex timmar stack ett flertal sjuksköterskor henne ett tiotal gånger utan att hitta ett kärl. Tortyr. Det skickades ner personal från IVA och operation - det gick bara inte. Det har varit värst hittills. Lou blev nedstucken av blåklädda vampyrer. Hon skickades upp på operation som satte en nål och infart i skallen på henne.

Det visade sig senare att det var ytterligare en bakterie som haffat henne. Enterokocker. Hon fick då två olika antibiotika intravenöst, Vancomycin mot Enterokocker och Cefatoxim mot E.coli. Monstervacciner tydligen.

Nu är vi här. Mitt i ett slags helvete av ovisshet, utmattning och sorg. Vår fina lilla Lou. Nu äter hon Cedax igen och Amoxicillin efter ett misslyckat försök med Furadantin.
Det utlovas mångårig profylaxmedicinering. Ingrepp och operationer kan komma att väntas. Allt beroende på hur det ser ut i morgon. Vilken grad reflux hon har (skala 1-5 där 5 är värst) är det mest interessanta och att se om inflammationen nu har skadat njurarna. Om jag får gissa så har hon minst grad tre eftersom man har sett att urinen åker tillbaka ända upp i njurbäckenet och vidgar det.

Problematiken verkar alltså vara så att man är rädd att inflammationerna skall förstöra njurarna. Det är missbildningarna på njursystemet som gör att hon lätt får njurbäckeninflammation. Inflammationer kan ge "ärr" på njurarna som kan leda till nedsatt njurfunktion. Ungefär så.

Jag har läst, forskat och grävt i alla studier och bloggar om detta som går att hitta i cyberspace. Kontrollbehov. Tänker nog skriva om detta här för att informera vänner och familj som alla är oroliga och undrar, men också för egen del. Terapi.

"Reflux-mamma" kan jag kalla mig nu. Något slags syndrom av kontrollbehov och ängslighet samt "jobbig-tjötkärring" mot vårdpersonal.

Fakta Reflux:
Det innebär att urinen pressas från urinblåsan tillbaka till njurarna när barnen kissar. Tillståndet förekommer hos ungefär en procent av barnen i Sverige, men är vanligare, cirka 30 procent, hos dem som haft urinvägsinfektion. Dessa barn löper en större risk att få upprepade urinvägsinfektioner och skador på njurarna. Ju kraftigare refluxen är desto större är riskerna att barnen får dessa följdsjukdomar.
- www.sahlgrenska.gu.se
Förklaring av Reflux
Wikipedia: Reflux
Förklaring Hydronefros

REFLUX, SKALA 1 - 5

onsdag, mars 14, 2012

Bilägare

Vi har köpt oss en bil. En liten, fin bil med champagne till färgen.

Bilen som senast är besiktigad i Beirut säljes av en korpulent tolk med skorrande r och leende med liten mun. Nästan som kast med liten boll.

Vi skall åka laget runt i morgon. Mammor, pappor, farföräldrar, syskon och fan och hans moster också.

Fan va vi skall åka till IKEA och storhandla hela tiden.

måndag, mars 12, 2012

Sajlent

Martin är ute på uppdrag. Jag sitter i vardagsrummet med datorn i knäet. Jag hör Basses höga snarkningar tydligt från hans rum och Lous små andetag precis bredvid mig.

Jag har barn. Inte som innan i singular utan i plural nuförtiden. Barn.

Det är fantastiskt så jag njuter av stunden.

söndag, mars 11, 2012

Mobilt

Alltså det här känns väldigt riktat.

Så här två månader efter förlossning så hänger hela sju kilo kvar. Fett. Inte moderkaka och sånt som man skyllde på under graviditet.

Får se vad den här 30- minutersmetoden är nu då...

torsdag, mars 08, 2012

Nej

Jag känner att det som hänt mig precis borde skrivas på löpsedlar!

Jag har suttit utan mat och utan vatten i fem timmar med ett jobb på jobbet, stängt in mig i mitt sinne och talat kort med arbetskamrater för att hinna hem till min bebis. Påtvingat, stressande kreativt arbete. Ni fattar.
Men så gled elkabeln ut och allt försvann. Trots sparande var eviga sekund. Noga sparande.

Man kan inte spara på skrivbordet säger dataexperten. Då sparas det inte.

Jag lipa i en kvart.

Funderar på åtgärd.

Skickat från min iPhone

fredag, mars 02, 2012

Fågelbad

Jävla läckage. Hade kunnat göra ett bildspel med alla mjölkiga blusar.

Fan är det med mej?

Skulle med buss 16 som åkte precis framför min buss 19.

Undrade om jag skulle chansa och snabbt springa av 19 mot 16. Bestämde mig för att testa.

Stod och laddade på 19. Blev nervös och kände hur adrenalinet pumpade asmycket. Det gjorde ont i magen.

Va fan e d? Nervfel?

Skickat från min iPhone

tisdag, februari 14, 2012

Anabola

Jag ska till sjukgymnasten nu för att rycka upp mig. Få hållning och bli stark.

Mitt tålamod är litet inför detta. Jag känner liksom att nu har jag fött och då skall allt bli som vanligt igen. Stark rygg, bäcken och smal midja.

Det mest frustrerande är att jag inte får börja träna än. Vad skall sjukgymnasten då göra? Ge mig piller?

Skickat från min iPhone

söndag, februari 12, 2012

Glad

Jo, jag är glad.

Jag är glad för att jag får jobba med så duktiga människor! Vi har gjort ett riktigt bra jobb i helgen med P4 Extra Helg.

När man är glad så blir man även glad för annat. Det liksom sprids. Även det självklara blir man glad över som plusgrader(?), mat och att man liksom lever.

Om bussen är i tid blir jag glad och om jag inte bryter ett ben så blir jag glad.

På tal om brutna ben. På onsdag åker Basses gips äntligen av.
Det är jag glad för!

Skickat från min iPhone

lördag, februari 11, 2012

Om oss nu

Igår hade jag första dagen på jobbet. Jävligt roligt men jävligt tufft! Tankar spretandes åt alla håll. Mycket nytt, ännu mer nytt! Fyra veckor efter förlossning. Fortfarande i smärtor.

Hemma var Martin med Lou och Basse. Med Basse på höften(kan inte rulla rullstol och vagn samtidigt) och Lou i vagn kom han till radiohuset för att tömma bröst. Lagade mat, skötte hem osv...
Jag jobbar och han sköter barn och hem.

Visst är vi duktiga?!

Jo, vi får höra det. Mycket.

Men är vi verkligen duktigare än någon annan? Förtjänar vi all cred?

Hade Martin åkt till jobb och jag stannat hemma hade det inte varit någon som jublat.

Så varför är vi så duktiga? Varför denna uppståndelse? För att vi gör det vi måste för att överleva som alla andra? Fast på vårt sätt. Hmm...

Skickat från min iPhone

måndag, februari 06, 2012

Nu så där efter.

Mitt barn är drygt tre veckor nu. Ett underbart, vackert barn! Allt har gått så bra. Efter bröstinflammationer och sinad mjölk verkar vi vara på spåret igen.

Nu måste jag bara bli stark. Känner mig som en överkokt spagetti - helt jävla vinglig. Men det värsta är fortfarande ontet. Jävla ont skall det göra.

"Plankan" skall tydligen hjälpa. Sjukgymnastik och vila.

Förresten, jag börjar jobba i veckan. Radion igen. Mycket, mycket kul men också mycket, mycket läbbigt.
Lou är liten och jag är svag - men jag skall träna. På både det ena och det andra.

Stark på alla vis inom kort!

måndag, januari 16, 2012

JAA!

Barnet är kommet. Vi mår bra. Återkommer.

tisdag, januari 10, 2012

Mobilt

Tänker inte vara långrandig.

Nu är det en dag kvar - frustrationen är på topp. Vi blev lurade på bebis natten till måndag. Hon började komma men sket i det sedan.

Läkarna fortsätter vara kryptiska angående igångsättning. Väntar på ett telefonsamtal som gör att jag inte ens vågar hoppa in i duschen i rädsla för att missa't.

Vägrar vara gravid mer. Inte kniven mot strupen nu alltså - den ligger redo att cutta upp magen. For real!

tisdag, december 27, 2011

Min finaste tjej!


Jag har en människa i min närhet som gör mig väldigt gott. Hennes energi fyller mig och lämnar mig alltid upplyft. Jag älskar henne för det. 
I går fyllde jag ju 25 år. Massa energi lade hon ner på att skriva en fin vers till mig. Hon är bäst.

Då var det dags i år igen! 
För dej att fylla år, min fina vän! 
O riktigt vuxen blir du denna gång. 
Detta vill jag fira o brista ut i sång! 
Tyvärr saknar jag röst o öra. 
För vad som, ingen människa nånsin ska behöva höra!
Så jag skriver istället nått som klingar bra. 
Det är de minsta jag kan göra på din 25-års dá!
Jag minns mycket väl vad jag sagt jag skulle ge. 
Det där för några år sen... Närmare bestämt,tre! 
Vi skulle ut o se på nakna män... Dregla, vråla o slösa bort varenda spänn! 
Men jag tror inte riktigt de passar sej. 
Med kula o kryckor.. 
Nej nej nej!
Men nästa år då Lou fyller ett,
då JÄVLAR kör vi! De kommer bli fett!
Då skaffar vi barnvakt båda två.
O går ut och röjer oss gula och blå!
Jag hoppas Martin sköter sig o idag skämmer bort.
Dig underbara som har kämpat så hårt! 
Puss o kram o ha den bästa dan!
Om en månad så har du två barn :-) 

En annan gång jag fyllde år skrev hon detta, borde läsas om man skall förstå årets rim.


Här var hon gravid. Det visste vi inte och drack vin. Sista kvällen som vilda. Nu är Milian 4 månader och jag är snart bebis-förälder igen. 

Vi följer varandra.

Mobilt

Jag har en arbetande livmoder och en utplånad tapp. BB-väskan har blivit packad.

Vi är på gång. Även fast det kan ta någon vecka till. Kan ta.

söndag, december 25, 2011

Sista versen-önskan

Säg grattis idag nu när jag fortfarande är 24. Imorgon är det ingen idé att gratta, då fyller jag ju 25.

Jag vill bara en sak på min 25-årsdag. En önskan. Jag vill ta på mig finkläder á la Charlie med kjol, strumpbyxor och högklackat. Jag skall vara snygg. Gå på en mysig restaurang med min fina kille. Där skall vi bland annat äta ett blodig köttbit och dricka olika sorters viner som presenteras. Inte husets.
Desserter skall vi äta med gott dessertvin till. Så skall vi kärt titta varandra i ögonen hela kvällen också, så folk blir avundsjuka när de ser hur kära vi är. Det skulle pirrats asmycket i oss.

När vi är färdiga tar vi en taxi hem, fnittrandes och avslutar kvällen med älsk och någon god likör. Han bör dricka whiskey.

Så har vi aldrig gjort. Men det vill jag nu. Frustrations-mycket.

söndag, december 18, 2011

lördags-tuff

Jag var utomhus igår. Sent. På restaurang.

Sandra som man numer får uttala amerikanskt är på besök i Sverige efter många år i L.A-landet.
Hennes tjejer samlades på restaurang och eftersom hela kalaset var min idé så fick jag kämpa mig dit.

Två timmar och ett fattigt fruktfat senare var jag färdig. Jag grät av min smärtor på väg hem men tyckte kanske att det var värt det ändå.

Det är inte klokt så långt i från verkligheten jag har försvunnit. Jag såg liksom folk igår. Mina väninnor som jag inte sett på åratals (typ), de satt fina och välkammade som alltid. Glada och fnittriga. Livfulla. Intresserade av kläder och resor till sommaren. Pratade om träning och dans ute på kvällarna. Jobb, skola och fritid.

Det var tufft. Att på riktigt inse hur långt bort från verkligheten jag är just nu. Jävligt tufft.

24 dagar kvar.

tisdag, november 29, 2011

lördag, november 26, 2011

Mobilt

Strålande sol i Stockholm och inget hade varit mer underbart än lite stros på dess gator.

Helgens plan var att utmana mig och försöka komma iväg, mest för att Martin behöver tömma sin lägenhet där men även för att få komma ut och njuta av denna vackra stad.

Jag fick passa den här gången. Hatar att jag är oflexibel och kräver plats och vila. Ett jävla besvär är jag.

Martin åker med syster och familj. Jag tycker lite synd om mig och funderar på att sova tills Martin återvänder.

onsdag, november 23, 2011

Saknar mej

Det får vara nog nu tycker jag. Därför har jag skitit i att blogga. Det får vara nog med att förpesta denna plats där jag skall skriva historia.

Det räcker det som redan står här i bloggen för att jag senare skall förstå att jag inte hade ett så bra 2011. Mer vill jag inte minnas.
Nu för tillfället ligger det så mycket frustration och psykisk ohälsa inom mig för att kunna erbjuda något annat än plågor. Det händer inte så mycket annat förresten. Jag är mest hemma och väntar.

Ni får gärna komma förbi och dricka the, alla får komma. Vi kan spela schack. En känsla av övergivenhet och besvikelse kommer då och då när jag förstår att om nära och kära skall träffas så är det upp till mig och min mobilitet.

49 dagar kvar - sedan hoppas jag att återhämtningen går fort och att jag snart kan irra runt så som jag trivs bäst.

Det här är baskumej inte sant asså!